många som frågat så tänkte kan dela med mig här=)

 

i söndags kväll så hade jag onda förvärkar men det hade jag haft flera kvällar innan så trodde inte det var på gång. Vaknade vid halv 4 på natten och hade ganska ont så kunde inte somna om, gick upp och fndera på om jag skulle väcka Björn eller inte men kl 4 så gjorde jag det. Värkarna blev snabbt värre och vi ringde förlossningen vid 5 som sa vi skulle avvakta så ställde mig i duschen medan Björn packa ihop sakerna också åt vi frukost sen kl 6 så ringde vi förlossningen igen och de rekomendera att vi skulle stanna hemma lite längre men kunde komma om vi ville så vi åkte in.

Från bilen till sjukhuset blev det många stopp björn hjälpte mig att andas som vi lärt oss på profylaxen och när vi tog hissen upp kunde jag inte gå ut ur den hade en jätte värk så personal kom och höll hissen sen fick vi ett rum direkt och de sa  att det var bra vi kunnat vänta så länge på att åka in.

var då öppen 5 cm och började använda lustgasen direkt, trodde jag skulle må illa av den men tacka gud för lustgas;)

när jag var öppen 6-7cm skrek jag som en stucken gris det gjorde fruktansvärt ont så bad om ryggbedövning. När jag hade fått den var det så himla skönt som att gå från en smärtgräns från 100 till 20 liksom, tyckte att det var ju lätt att föda barn när jag låg där och plötsligt var jag helt öppen.

Men då bara stanna det av och bebis ville inte komma tillräckligt långt ner så från kl 12 till 14 så låg vi bara och vänta om det skulle trycka på men inget hände.. då bytades det personal så de nya fick mig att vända och vrida i alla möjliga ställningar och krysta när jag fick värkar men jag kände ju knappt värkarna så det var inte lätt. Sen när han väl var långt ner gjorde det så ont jag bara krysta och krysta men han kom ut en bit sen tillbaka igen. ajajaj.

trodde verkligen det skulle sluta med sugklocka eller snitt för jag var så himla trött och hade så ont men så till sist 16.20 kom han ut!

 

Jag var helt utmattad knappt medvetande kändes det som men kommer ihåg att jag fick fråga vad det blev och att sköterskan kallade på Neo personal och in kom en massa läkare så efter att ha haft han på bröstet i kanske 5 minuter så förklara de att dom skulle suga blod från hans mage sen skulle han få blod. Min moderkaka hade haft en spricka i sig så det var blod i fostervattnet, vilket de hade sett redan när vattnet gick i en värk men de såg ju aldrig jag och de sa inget då hade man ju blivit rädd.

 

Så fick jag & Björn vänta snällt till 2 på natten innan vi fick in honom på vårt rum.

Björn var verkligen ett jätte bra stöd under hela tiden hade inte klarat  det utan honom ♥

 

Melker återhämtade sig snabbt och mådde bra redan dagen efter men vi fick stanna en dag extra så de hade koll på honom.

 

mm och nu ligger han här i min famn och hickar precis som han gjorde i magen=)

fantastiskt ändå! förstår alla föräldrar som tycker sina barn är finast i världen man kan bara sitta och titta på det lilla miraklet hur länge som helst. ♥