Känns konstigt att vara ensam hemma. Ännu konstigare att jag kan sova tills jag vaknar av mig själv imorgon och inte av gnäll eller en fot i ansiktet. Så ska jag jobba kväll imorgon, det var väldigt längesen jag gjorde det med. Det är precis som jag åkt 3 år tillbaka i tiden. Då det var sommar och dagen bestod av att sova länge sen sola och jobba tills det var dags att gå ut och dricka vin dansandes med vänner. Nu bytas förstås baren ut mot ett barnrum och dansen är väl morgondagens rörelser med penseln. Fast känslan är densamma, jag var lycklig då och jag är lycklig nu. Skillnaden är väl att det inte min egen lycka som är viktigast längre. Det som spelar roll är att Melker ska slå upp sina blåa och visa sina fina smilegropar, hans lycka betyder allt. ❤