Dagen började med en yoghurt sked i huvudet och slutade med ett personligt rekord på springrundan. (Detta året)

 

Melker är trotsigare än någonsin och svaret på allt är nej. Stimmar i soffan och jagar stackars Kajsa. När man skäller på honom så bara skrattar han. Det är jätte svårt att säga till ordentligt när han är på det humöret. Sen kan det vända så kan han bli ledsen för att man ber honom flytta på sig. Vi kör alltid med att han ska säga förlåt och kramas när han gjort något och fram tills nu har det alltid fungerat. 2-års trotsen är väl här. ändå vill man bara upp nu och väcka honom så man kan få gosa lite. Jag har förlåtit han för yoghurt-kastandet imorse ;)

 

Tågen verkar ju strejka imorgon så jag kommer nog inte till Halmstad. Jag får sätta klockan och kolla imorgon. Åker hemifrån redan 06.19 så det känns inte som det hinner komma igång tills dess.

kan jag inte komma dit så blir det till att skriva tenta här hemma så dagen är ju "räddad" hur det än blir ;) 

 

som jag skrev tog jag mitt rekord ikväll, 6,1 km :) gött! att springa irriterad och stressad hjälper visst!

 

nu, sovdags!